Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LVIII
sitt sköto. Tag bort dessa mäktiga driffjedrar till stora företag,
och Grekland skulle icke hafva egt sina hjeltar, Latiens namn
icke hafva hunnit till efterverldens öra, Hela jorden skulle
ligga nedsänkt uti glömskans natt och vi sjelfve famla i ett
tjockt mörker, der ingen stjerna strålade oss till möte.
Men äfven vitterheten har till största delen att tacka
menniskoslägtets stormar för sin uppkomst. Och huru kunde
det annorledes vara, då de höga drag af hjeltemod, tapperhet
och förakt för döden, som utmärka krigaren under stridens
hetta, äro i så hög grad tjenliga att verka på skaldens
inbillningskraft och försätta hans själ i entusiasm! Det är
förmodligen af denna orsak, som de äldsta, snillefoster i hvarje
språk, så mycket jag vet, antingen äro stridssånger eller
föreställa hjeltars bedrifter. Iliaden, Ossians sånger och våra
urgamla barders qväden tjena här till bevis. Äfven de sköna
konsterna förenade sig täflande att fira segervinnarens triumf.
Bildhuggarens jern och målarens pensel gingo att till
efterverlden bära hjeltens bild, under det poesien, understödd af
musiken, besjöng lians ära. Byggningskonsten reste tempel
åt denne half-gud, och lians lysande bedrifter återkallades på
teatern.
Innan jag slutar, ma det tillåtas mig att anmärka, att
jag ansett krig och de öfriga olyckor, som härjat jorden,
såsom nödvändiga att väcka snillet, icke till dess vidare
odling. Menniskan eger detta företräde framför djuren, att
sedan hon en gång blifvit väckt till medvetande af sina
krafter, kan hon utveckla dem efter princip. Och, Mine
Bröder, huru olycklige skulle vi ej vara, om vi icke kunde
vänta någon sinnesodling utan från slagfälten, och om snillets
lagrar endast grönskade, då de vattnades med blod! Vi ege
ett ljufvare liopp, och öfvertygade, att odlingens frö endast
kan uppskjuta till mognad under fridens värmande strålar,
utgjuta vi våra hjertan i önskningar för en tillkommande
gyllene tid, då, på en evig frids fasta grundval, hela
jordenskall uppstå till ett stort och majestätiskt tempel, invigdt åt
snillet och dygden.»
1\ Fr. Blidberg är den sist uppträdande ledamot, hvars
inträdestal är i behåll. Han höll det d. 5 Maj 1804, sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
