Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LXXVI
följande, för hans nuvarande ståndpunkt, som är romantikens,
karakteristiska åsigter:
»Imaginationen är vår högsta själskraft; blott den föder
idéer. Då förnuftet fjettras vid jorden, flyger inbillningen
till himmelen och, tjusad af dess glans, anser den all verldslig
höghet för intet. — Säkerligen är det fantasiens skönaste
tjenst att bringa oss kunskap om Gud. Da de sköna
konsternas verkan är att väcka lugn, så måste konsternas grund,
inbillningskraften, frambringa samma verkan, och hvilken
ingifver mera lugn, ger en sannare tröst än idéen om ett
allgodt, allt uppehållande väsende? — Sedan inbillningen
undflytt det styrande förnuftet, är den ej mera inbillning,,
utan galenskap. — Inbillningen är grunden både till våra
nöjen och våra qval.» —
Yi ha förut yttrat, att Cassel som frånvarande ledamot
1805 insändt en täflingsskrift på vers till sällskapet,
Handstilen och äfven till en. viss grad granskningens innehåll
utmärka, att Hammarsköld äfven nu var præses och granskare.
Om styckets beskaffenhet, så till innehåll, som form och syfte,
upplyser han på följande anmärkningsvärda sätt:
»Det tyckes verkligen icke vara ett godt omen för vår
literatur, att en viss mästares superiorité är så stark, att
författare med verklig skicklighet — och hvem misskänner den
i detta stycke? — kunna slösa bort sin tid med imiterandet
af en sådans sämre alster. Denna lilla betraktelse är
naturligt föranledd af närvarande täflingsskrift, hvilken hvar och
en igenkänner såsom imitation af Leopolds saga Byxorna
eller Tid och rum. *)
Det tyckes vara en ganska naturlig fordran, att den,
som vill kritisera en filosofs satser, bör hafva läst och förstått
dem, och det är en fordran, som jag tror hvarken författaren
till närvarande arbete eller hans föregångare uppfylt. Jag
kan visst ej säga, att jag till den grad bemäktigat mig
kri-ticismen, att jag kan rätt förklara Kants mening med i fråga
varande sats, men det tror jag mig med full visshet kunna
försäkra, att Kants påstående om Tidens och Rummets idea-
*) I Leopolds saml. skrifter d. 2, s. 303 (äldre uppl.) är titeln: »Byxorna
eller Tid och Rum; Saga vid kakelugnen».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
