Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1803.
51
Dock jag skall se henne, jag skall vid hennes fötter yppa
mina plågor, hon bör, hon skall hafva medlidande, ty en
djefvul skulle hafva det; ja, jag skall, jag måste se henne,
om än helvetets afgrund vore emellan. Jag vågar språnget,
jag kan ju ej mera än sjunka i det omättliga eldsvalget, men
hon skall se det, och då blir afgrunden ett palats, eldslågorna
ejderdun och ormarne zefirer, som tillfläkta mig svalka. —
Den måste ej vara människa, utan en oxe, ett träbeläte,
en perukstock, som ej någonsin känt kärlekens behag. Nej,
människan är född att älska, och denna passion är af
skaparen lika så djupt inplantad som hennes hjerta. Uppryck den
och du skall tillika sönderslita hjertat.
Ja, bror, jag är aldeles rasande. Punkt!–
Du torde vilja känna planen till min Gyritha. Se här!
(Derpå redogöres temligen utförligt för innehållet i den tilltänkta
3-akts-dramen.) —
2.
3 dagar senare.
Bror, jag har kämpat en svår kamp och behållit segern.
Ännu sitta svettdropparne på min panna, Har du hört så
rasande lustigt; andan föll på mig, jag ville inleda en viss
kärlek till fru De–, och i det mest afgörande ögonblicket,
just som jag kom in i det egyptiska mörkret, skref jag
medföljande bref, om hvars afsändning till dig jag länge tvekade.
Det artigaste var väl dock, att jag ville söka hjelp af herr
Lorenzo, tv tvänne blinda komma just ej särdeles under fund
med att visa hvarandra vägen. Jag tror nämligen, att du
ännu vandrar i mörkret, att ingen lagt sitt finger på ditt öga
och sagt: haf tina syn.
Men jag skall väl göra romanen fullständig, ty att
föregående bref skulle med fördel pryda ett rum i en roman, om
det fölle någon in att skrifva en sådan, kallad Dåren, tviflar
jag ej. Det är just i den mest förälskade Celadons smak.
Kojor och hottentottor; fy tusan! Om än en hottentott vore
så skön som Tizians sofvande Venus, hvilken jag såg i
Köpenhamn, skulle jag ändå ej vilja kyssa henne, mycket
mindre en fru De–. Dock–—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
