Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari 1923 - Studiecirkeln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
gång hade jag en egendomlig förnimmelse av
att vara förflyttad långt tillbaka i tiden. Detta
kyffe var ett ii tet kyffe i 1700-talets Paris och
dessa män blivande revolutionsledare.
Fransmannen talade länge, engelsmannen
lyssnade. Nu väntade alla på att han skulle svara
och dra fram sina argument mot detta
resignerade eller trotsiga accepterande av våldets och
revolutionernas oundviklighet.
Han hämtade sina erfarenheter, sina slutsatser
från samma tidsperiod, samma krig. Men de
upphävde fullkomligt den andres.
Hans motfråga var denna: — Kan ni påvisa,
att våld någonsin tjänat till någonting? Han
hade sitt sätt att läsa världshistoria, som var
galnska olikt de flesta andra människors och
skulle shockera flertalet historiker. Hur kan ni
säga, frågade han, att våld är den enda
framkomliga vägen, då ni inte försökt någon annan?
Var och en, som använt kärlekens vapen, skall
finna att det besitter en hemlighetsfull,
oemotståndlig styrka. Åter och åter har man anledning
att häpna över dess förunderliga makt.
Han berättade historien om kväkarkolonien i
Pennsylvania. Av alla engelska kolonier var det
klen enda, som indianerna icke överföllo och
brände eller rövade. Kväkarna voro trygga mitt
bland vildarna, emedan de voro obeväpnade,
de sovo för olåsta dörrar utan fruktan, medan
de andra byggde palissader och höllo vakt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
