Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken - 4. Mäster Jakob Coppenhole
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dessa idioter ett sådant helvetiskt oväsen?
Palatsfogden var ett slags amfibie bland ämbetsmän, ett
slags flädermus inom domarkåren, till hälften råtta, till
hälften fågel, till hälften domare och till hälften soldat.
Han trädde fram till hans eminens och redogjorde
stammande och inte utan stor fruktan för hans missnöje för
folkets ombytlighet, att middagstimmen hade kommit före
hans eminens och att komedianterna hade blivit tvingade
att börja utan att invänta hans eminens.
Kardinalen brast i skratt.
— På min ära, herr rektorn vid universitetet hade gärna
kunnat göra likadant. Vad säger ni därom, Willem Rym?
— Monseigneur, svarade Willem Rym, låt oss glädja oss
åt att vi har sluppit ifrån hälften av komedien. Därmed är
alltid något vunnet.
— Får de kräken där borta fortsätta med sina upptåg?
frågade fogden.
— Fortsätt, fortsätt, sade kardinalen. Det är mig alldeles
likgiltigt. Under tiden skall jag läsa mitt breviarium.
Fogden trädde fram till kanten av balustraden och
ropade, efter att med en åtbörd ha påbjudit tystnad:
— Borgare, lantbor och andra, för att tillfredsställa dem,
som vill att man skall börja, och dem som vill att man slutar,
befaller hans eminens, att man skall fortsätta.
Båda parterna måste naturligtvis hålla till godo med
detta. Det oaktat hyste både författare och publik länge agg mot
kardinalen.
Personerna uppe på scenen återupptog nu sina roller, och
Gringoire hoppades, att man åtminstone skulle åhöra resten
av hans verk. Men detta hopp skulle skingras liksom hans
övriga illusioner; tystnaden hade visserligen återställts
något så när bland publiken, men Gringoire hade inte
observerat, att i det ögonblick då kardinalen givit befallning om
att fortsätta, estraden var långt ifrån fylld och att efter de
flamländska ambassadörerna följde en massa andra
personer som tillhörde deras uppvaktning och vilkas namn och
titlar dörrvaktaren slängde fram mitt i hans dialog och
sålunda störde denna på ett betänkligt sätt. Må man föreställa
45
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
