Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken - 6. Den krossade krukan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pet kom. Folkmassan delade på sig och lämnade fri väg för
en ren och bländande uppenbarelse.
Det var zigenerskan.
— Esmeralda! sade Gringoire, mitt i alla sina
sinnesrörelser upprörd av detta magiska ord som på ett ögonblick
förenade dagens alla minnen.
Denna sällsamma varelse tycktes utöva sin charms och sin
skönhets makt till och med i Mirakelgården. Män och
kvinnor steg åt sidan för henne, och deras brutala ansikten
tycktes bli mildare vid hennes åsyn. Med sina lätta steg
närmade hon sig delinkventen. Hennes vackra Djali följde efter
henne. Gringoire var mera död än levande. Hon såg på
honom ett ögonblick under tystnad.
— Ämnar ni hänga den här mannen? frågade hon i
allvarlig ton Clopin.
— Ja, syster, svarade kungen av Thunes, såvida du inte
tar honom till man.
Hon gjorde sin vackra lilla grimas med underläppen.
— Jag tar honom, sade hon.
Nu trodde Gringoire fullt och fast, att det inte hade varit
något annat än en dröm ända sedan morgonen och att detta
var fortsättningen.
Ehuru lycklig, så var upplösningen dock häftig.
Man knöt upp löpsnaran och lät poeten stiga ned från
pallen. Han var tvungen att sätta sig, så upprörd kände han
sig.
Utan att säga ett ord, kom hertigen av Egypten fram med
en lerkruka. Zigenerskan räckte Gringoire den.
— Kasta den i marken, sade hon till honom.
Krukan sprang i fyra bitar.
— Broder, sade hertigen av Egypten, i det han lade sina
händer på deras huvuden, hon är din hustru; syster, han är
din man. I fyra år. Gå nu.
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
