Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 3. Historien om en majskaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
moder — så stackars Chantefleurie kom åter på modet och
fick ännu en gång många besök. Hon fick omsättning för
sina varor, och för allt, som hon tog in på sin skamliga
hantering, köpte hon barnkläder, spetsklänningar och
sidenmössor, utan att ens tänka på att skaffa sig ett nytt täcke —
Eustache, har jag inte förbjudit dig att bita i kakan? —
Säkert är i alla fall att lilla Agnes — det var barnets namn, dess
förnamn, ty vad tillnamn beträffar, så var det länge sedan
som Chantefleurie hade förlorat sitt — säkert är att den lilla
varelsen var mera insvept i spetsar och band och broderier
än en kronprinsessa. Bland annat hade hon ett par små skor,
vars make konung Ludvig XI säkerligen aldrig hade haft.
Hennes mor hade sytt och broderat dem, hon hade på dem
nedlagt hela sin skicklighet, som om det varit en klänning åt
den heliga jungfrun själv. Det var verkligen de två sötaste
rosafärgade skor, som man någonsin sett. De var inte längre
än min tumme allra högst, och om man inte sett dem på
barnets små fötter hade man knappast kunnat tro, att de
någonsin fått rum i dem. Men de små fötterna var verkligen så
små, så söta, så rosiga — rosigare än sidenet i skorna! När
ni själva får barn, kommer ni att inse, att ingenting är så sött
och näpet som dess små händer och dess små fötter —
— Jag önskar ingenting hellre, sade Oudarde suckande,
men jag måste rätta mig efter monsieur Andry Musniers
önskningar.
— Och så, fortsatte Mahiette, Paquettes barn hade inte
endast söta fötter. Jag såg henne när hon var endast fyra
månader gammal, och hon var en riktig liten raring. Hon
hade ögon, som var större än hennes mun, och ett sådant
förtjusande lent svart hår, som börjat locka sig. Hon skulle
blivit en vacker brunett vid sexton års ålder. Modern blev
allt mer och mer förtjust i henne för var dag som gick. Hon
kramade henne, kysste henne, kittlade henne, tvättade
henne, klädde ut henne. Hon tackade Gud för att han givit
henne detta barn. Det faktiskt gjorde henne alldeles tokig. De
söta rosiga fötterna i all synnerhet gjorde henne alldeles
berusad av förtjusning. Hon tryckte alltid sina läppar mot
dem, beundrade alltid deras litenhet. Hon brukade stoppa
188
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
