Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte boken - 5. Slut på historien om kakan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvinnor var fruktade, och det gjorde dem heliga. Då för
tiden vågade ingen sig på dem, som bad natt och dag.
Nu var tiden inne för Quasimodos befrielse. De löste
remmarna, som höll honom bunden vid skampålen, och
människorna skingrades.
I närheten av Grand-Pont stannade Mahiette, vilken
avlägsnade sig i sällskap med de två andra kvinnorna.
— Apropå det, Eustache, sade hon, var har du gjort av
kakan?
— Mor, sade gossen, medan du talade med den där
kvinnan nere i hålan, kom en stor hund och bet ett stycke ur
kakan, och då tog jag också en bit.
— Vad för något? utbrast hon. Har du ätit upp hela
kakan?
— Mor, det var hunden. Jag sade honom, att han inte
fick det, men det brydde han sig inte om. Och då tog jag
också en bit, det var alltsammans.
— Du är en förfärlig pojke, sade modern, småleende och
bannande på samma gång. Vad säger ni om det, Oudarde?
Han äter redan upp alla körsbären som växer i vår trädgård
i Charlerange. Hans morfar säger, att han kommer att bli
general. Låt mig bara inte se dig göra om det igen, mossjö
Eustache! Kom nu, storätare!
210
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
