Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 7. Spökmunken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Kristus och satan! utropade kaptenen. Det var ett ord
som sällan träffar en Chåteaupers’ öra. Du skulle inte våga
upprepa det.
— Du ljuger! sade skuggan kallt.
Kaptenen gnisslade med tänderna. Spökmunken,
vålnaden, vidskeplighet, allt detta hade han glömt i detta
ögonblick. Han såg ingenting annat än en man och en
förolämpning.
— Nåväl! Det är bra! stammade han med av raseri
halvkvävd röst. Han drog sin värja, och skälvande av vrede
fortsatte han: Hör hit! Skynda på! Värjor! Blod! Här på
fläcken!
Men den andre rörde sig inte. Då han såg sin
motståndare stå där med dragen värja redo att genomborra honom,
sade han kallt och bittert:
— Kapten Febus, ni glömmer ert möte.
Anfallen av vrede hos sådana män som Febus är som
sjudande mjölk, som av en droppe kallt vatten hindras att koka
över. Dessa få ord kom värjspetsen att sänkas mot
stenläggningen.
— Kapten, fortsatte mannen, i morgon, i övermorgon,
och om en månad, om tio år skall ni finna mig fullt redo att
skära halsen av er, men gå först till ert möte.
— Sannerligen, sade Febus, som om han försökte
dag-tinga med sig själv, en värja och en flicka är två förtjusande
saker att träffa på ett och samma möte, men jag kan inte
inse, varför jag skall behöva gå miste om den ena av dem för
den andras skull, när jag kan få dem båda.
Med dessa ord stack han värjan i skidan.
— Gå till ert möte, återtog den okände.
— Min herre, svarade Febus med en viss förlägenhet, jag
tackar er för er artighet. Ni har rätt, det blir tids nog för oss
i morgon att klippa till knapphål på Fader Abrahams
skinntröja åt varandra. Jag är er mycket förbunden för att ni ger
mig tillåtelse att tillbringa ännu en angenäm kvartstimme.
Jag hade verkligen hoppats att dessförinnan få sträcka ut er
i rännstenen och ändå ha hunnit i rättan tid till damen,
detta så mycket mer som det tillhör den goda tonen att vid dyli-
265
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
