Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde boken - 8. Nyttan av fönster som vetter mot floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— O! sade hon.
— Nåväl, då är den saken klar. Ni skall få se, hur även jag
skall älska er. Vi skall skaffa oss ett trevligt rum någonstans.
Jag skall låta mina bågskyttar paradera utanför ert fönster
— allesammans till häst, och stiligare än kapten Mignongs.
Jag har hillebardiärer och bågskyttar. Jag skall ta er med
mig till alla nöjen här i staden. Vi skall titta på de stora
trupprevyerna. De är storartade. Atttiotusen man under
vapen — trettiotusen i vita harnesk — sextiosju baner — och
så skall jag ta er med mig för att titta på lejonen i kungens
palats — vilda djur, förstår ni. Det tycker alla kvinnor om.
Försänkt i ljuva tankar hade den unga kvinnan lyssnat till
ljudet av hans röst, utan att giva akt på innebörden av hans
ord.
— O, ni skall bli så lycklig! fortsatte kaptenen i det han
varsamt spände upp bältet kring flickans midja.
— Men vad gör ni? sade hon hastigt. Denna tilltagsenhet
hade ryckt upp henne ur hennes drömmerier.
— Ingenting alls, svarade Febus. Jag sade endast, att ni
måste lägga av er hela den där gatkomediantdräkten då ni
är hos mig.
— Då jag är hos dig, min Febus! sade den unga flickan
ömt.
Hon blev åter tyst och tankfull.
Kaptenen, som blivit djärvare av hennes mildhet, lade
åter armen kring hennes midja, utan att hon gjorde något
motstånd. Så började han varsamt snöra upp det stackars
barnets livstycke och rubbade till den grad hennes bröstduk,
att den flämtande prästen såg, hur under det tunna tyget
framträdde zigenerskans blottade skuldra, rund och
glänsande, som månen då den höjer sig ur horisontens töcken.
Den unga flickan lät Febus hållas. Hon tycktes vara
omedveten om vad han gjorde. Hans ögon flammade. Helt
plötsligt vände hon sig mot honom och sade i en ton av
oändlig ömhet:
— Febus, undervisa mig i din religion.
— Min religion! utbrast kaptenén med ett gapskratt.
Skall jag undervisa er i min religion! Blixt och dunder! Vad
272
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
