- Project Runeberg -  Ringaren i Notre Dame /
292

[MARC] Author: Victor Hugo Translator: Oscar Nachman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde boken - 3. Slut på den till ett vissnat blad förvandlade écun

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omskrivningar, späckade med citat ur Plautus, hans mest
omtyckta komiska författare. Det gör oss ont, att inte kunna
bjuda läsaren på detta mästerstycke av vältalighet. Talaren
avlevererade det med en underbar framställningskonst.
Han hade inte avslutat inledningen, förrän svetten trängde
fram på hans panna och ögonen ur hans huvud. Helt
plötsligt gjorde han ett avbrott mitt i en vackert svarvad mening
och hans uppsyn som vanligtvis var ganska mild och för
övrigt även ganska dum, blev skräckinjagande.

— Mina herrar! utropade han (denna gång på franska,
ty det fanns inte med i konceptet), Satan är så inblandad i
denna angelägenhet, att han till och med är närvarande vid
våra rådplägningar och hånar deras majestät. Se!

Med dessa ord pekade han på den lilla geten, som, när
den sett Charmolue gestikulera, ansett det såsom sin
skyldighet att göra likadant och slagit sig ned på bakbenen och
med sina framben och sitt skäggiga huvud efter bästa
förmåga härmat kunglige prokuratorn för kyrkliga
angelägenheter. Denna episod, detta sista bevis åstadkom stor verkan.
De band getens fötter, och kunglige prokuratorn knöt åter
ihop sin vältalighets tråd. Det var i sanning en lång tråd,
men slutet var beundransvärt.

— O, ve! suckade Gringoire, som var alldeles
överväldigad.

En annan man i svart kåpa, som satt i närheten av
fången, reste sig upp; det var hennes försvarsadvokat. De
hungriga herrarna i rätten började knota.

— Advokat, fatta er kort! sade presidenten.

— Herr president, sade advokaten, alldenstund
svaranden har erkänt sitt brott, har jag endast några få ord att
säga. Se här ett utdrag ur saliska lagen: "Om en häxa har
dräpt en man och blivit överbevisad därom, skall hon böta
åttatusen denierer, vilket gör tvåhundra sols i guld." Jag
anhåller, att domstolen behagade döma min klient till dessa
böter.

— En föråldrad och upphävd lag, sade extra ordinarie
kunglige generaladvokaten.

— Jag förnekar, svarade fångens advokat.

292

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:19:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ringaren/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free