Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 5. Nyckeln till röda porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vad gjorde han, medan han höll sig instängd på detta
sätt? Med vilka tankar kämpade den olycklige? Uppgjorde
han en sista plan till hennes död och till sin egen undergång?
Hans Jehan, hans omhuldade broder, hans bortskämda
barn kom en gång till hans dörr, knackade, svor, bönföll,
uppgav tio gånger sitt namn, men Claude höll sin dörr
stängd.
Han tillbragte hela dagar med ansiktet tryckt mot rutan
i sitt fönster. Från detta fönster i klostret kunde han se
Es-meraldas cell; han såg henne ofta med geten, emellanåt med
Quasimodo. Han lade märke till det döva odjurets små
uppmärksamheter, hans lydaktighet, hans finkänslighet och
undergivna uppträdande gent emot zigenarflickan. Han kom
ihåg (ty han hade ett gott minne, och minnet är den
svarsjukes plågoande) den sällsamma blick, som klockringaren en
viss kväll hade kastat på danserskan. Han frågade sig själv,
vilken bevekelsegrund Quasimodo väl kunnat ha att rädda
henne. Han var ögonvittne till tusende små scener mellan
zigenerskan och klockringaren och deras åtbörder, sedda på
långt håll och tydda av hans lidelse, föreföll honom mycket
ömma. Han hade sina onda aningar, ty han misstrodde
kvinnornas nyckfullhet. Då kände han, hur det inom honom
uppsteg en sådan svartsjuka, att han aldrig kunnat föreställa
sig något liknande, en svartsjuka som kom honom att rodna
av blygsel och förtvivlan,
— Kaptenen, tänkte han, det hade kunnat så vara. Men
den här! Och denna tanke överväldigade honom alldeles.
Hans nätter var ohyggliga. Sedan han fått veta, att
zigenarflickan levde, hade alla dessa bilder av vålnader och
graven, som förföljt honom en hel dag, helt och hållet
försvunnit ur hans själ, och de köttsliga begärelserna började åter
ansätta honom.
För var natt framställde hans uppeggade fantasi för
honom Esmeralda i alla de ställningar, som mest kommit
blodet att brinna i hans ådror. Han såg henne ligga avsvimmad
mot den nedstuckne kaptenen, med slutna ögon, sin vita
bara barm översköljd av Febus’ blod, i det ögonblick av vild
förtjusning, då ärkedjäknen mot hennes bleka läppar hade
353
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
