Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde boken - 6. Fortsättning på nyckeln till röda porten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zigenarflickan, som kommit fram till celldörren, såg till
sin häpnad, hur de plötsligt bytte om roller. Ty nu var det
prästen som hotade, och Quasimodo som bönföll.
Efter att ha överhopat den döve med åtbörder av vrede
och förebråelser gav prästen honom ett tecken att avlägsna
sig. Den döve sänkte huvudet och kom sedan fram och föll
på knä vid dörren till cellen.
— Nådig herre, sade han i allvarlig och undergiven ton,
sedan må ni göra vad ni vill, men döda mig först.
Med dessa ord räckte han kniven till prästen, och denne
som alldeles förlorat självbehärskningen, skulle till att gripa
den. Men flickan var snabbare än han. Hon ryckte till sig
kniven ur Quasimodos hand, visade prästen den och sade
med ett vilt skratt:
— Kom närmare!
Hon höll alltjämt kniven höjd. Prästen tvekade. Hon
skulle säkerligen ha stött till.
— Nu vågar du inte närma dig, du pultron! fortsatte
hon. Så tillade hon i skoningslös ton, väl vetande, att hon
därmed stötte ett glödhettjärn i prästens hjärta: — Ah, jag
vet, att Febus inte är död!
Prästen tilldelade Quasimodo en spark, som falide denne
till stengolvet och rusade sedan, darrande av raseri, in
under trappans valv.
Då han gått, tog Quasimodo upp visselpipan, som räddat
zigenarflickan.
— Den börjar bli rostig, sade han, i det han räckte henne
den.
Sedan lämnade han henne ensam.
Alldeles överväldigad av denna scen, föll den unga flickan
utmattad ned på sin bädd och brast i bitter gråt; allt
omkring henne hade åter blivit mörkt och dystert.
Vad prästen beträffar, så hade han trevat sig tillbaka in i
sin cell. Det var tydligt; dom Claude var svartsjuk på
Quasimodo! Tankfullt upprepade han för sig själv de ödesdigra
orden:
— Ingen skall äga henne!
357
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
