Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 1. Gringoire kommer på flera goda idéer i rad på Rue des Bernardins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Och hur förtjänar ni ert uppehälle?
— Jag skriver alltjämt bröllopskväden och tragedier, när
det erbjuder sig tillfälle därtill, men vad som inbringar mig
mest, är det yrke, ni känner till, mästare, nämligen att bära
stolpyramider med tänderna.
— En tarvlig sysselsättning för en filosof!
— Men det är i alla fall jämvikt, svarade Gringoire. När
man har en idé i huvudet, återfinner man den i allt.
— Jag vet det, svarade ärkedjäknen.
Efter en kort paus fortsatte prästen:
— Och dock är ert liv ganska torftigt.
— Torftigt må så vara, men inte olyckligt.
I samma ögonblick hördes hästtramp, och de båda
samtalande såg ett kompani av kungens bågskyttar med höjda
lansar och en officer i spetsen rida förbi vid mynningen av
gatan. Det var en lysande kavalkad, och gatan genljöd av
hästtramp och vapenskrammel.
— Så ni stirrar på den där officeren! sade Gringoire till
ärkedjäknen.
— Jag tror mig känna igen honom, löd svaret.
— Vad heter han?
— Jag tror, att hans namn är Febus de Chåteaupers,
svarade Claude.
— Febus! Ett ovanligt namn! Det finns även en greve
Febus de Foix. Och jag kommer ihåg, att jag känt en flicka,
som inte bedyrade vid något annat än Febus.
— Kom med, sade prästen. Jag har något att säga er.
Anda sedan truppen ridit förbi, hade en viss sinnesrörelse
förmärkts genom den isande köld, med vilken ärkedjäknen
omgivit sig.
Arkedjäknen gick vidare, och Gringoire följde efter
honom, van att lyda honom, liksom alla som kom i beröring
med denne man. De gick under tystnad fram till Rue des
Bernardins, som låg så gott som övergiven. Dom Claude
stannade.
— Vad har ni att säga mig, mästare? frågade Gringoire.
— Tycker ni inte, svarade ärkedjäknen med djupsinnig,
begrundande min, att de där ryttarna, som vi nyss såg, är
361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
