Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde boken - 5. Den avskildhet, i vilken konung Ludvig av Frankrike läser sina böcker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dent över Sénart-skogen efter stackars Jehan Daiz, sedan till
kommendant på slottet Loches, därpå till guvernör på
Saint-Quentin och sedan till kapten på Pont de Meulan,
efter vilken plats ni lånat en grevetitel. Av de fem sols i böter,
som varje barberare betalar, då han rakar någon en
helgdag, får ni tre, och vi får, vad som blir över. Det var vår
nådiga vilja, att ni förändrade ert namn Le Mauvais (Den elake),
som stod alltför mycket i överensstämmelse med er uppsyn.
Anno 74 beviljade vi er till stor förtret för vår adel en
vapensköld i tusende färger, som kommer er att brösta er som en
påfågel. Pasque-Dieu! Har ni ännu inte fått ert lystmäte?
Har inte ert fiskafänge varit tillräckligt vackert och
underbart? Och är ni inte rädd för att en enda lax till skall komma
er båt att kantra? Högmod kommer att bli ert fördärv, min
vän. Högmod följes alltid tätt i hälarna av undergång och
vanära. Betänk det och tig.
Dessa i sträng ton uttalade ord återkallade det fräcka
uttrycket i mäster Oliviers ansikte.
— Gott! mumlade han nästan högt. Man ser tydligt, att
kungen är sjuk i dag. Han ger allt åt läkaren.
I stället för att bli förargad över denna näsvishet fortsatte
Ludvig XI i mildare ton:
— Vänta! Jag glömde att tillägga, att jag gjorde er till
ambassadör till furstinnan Marie. Ja, mina herrar, tillade
han, vänd till flamländarna, denne man har varit
ambassadör. Seså, min vän, fortsatte han till mäster Olivier, låt oss
inte bli osams. Vi är gamla vänner. Det börjar bli sent. Vi
är färdiga med vårt arbete, så raka mig.
Läsaren har otvivelaktigt redan i mäster Olivier känt igen
denne förfarlige Figaro, som försynen, denna den största
dramaturgen av alla, så mästerligt inblandat i Ludvig XI:s
långa och blodiga komedi. Denne kungens barberare hade
tre namn. Vid hovet kallades han artigt Olivier le Daim,
bland folket Olivier le Diable (Olivier Djävulen), och hans
verkliga namn var Olivier le Mauvais (Olivier den elake).
Olivier stod orörlig och tittade snett på kungen och
avundsjukt på Jacques Coictier.
— Ja, ja, läkaren! mumlade han.
420
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
