Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte boken - 1. Den lilla skon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så vände han sig mot zigenerskan i outsäglig förtvivlan.
— Ack! Ni har kallt åsett hur jag gråtit! Barn, vet du då
inte, att dessa tårar är lava? Är det således sant? Ingenting
hos en människa, som man hatar, kan röra oss. Du skulle
kunna se mig dö, och du skulle skratta. O! Jag, jag vill inte
se dig dö! Ett ord! Ett enda ord av förlåtelse! Säg mig inte,
att du älskar mig, säg endast, att du skulle vilja, att du
kunde göra det, det skall vara tillräckligt, och jag skall rädda
dig. Varom icke ... O! Tiden går, jag bönfaller dig vid allt
som är heligt, vänta inte, tills jag blivit av sten, liksom
denna galge, vilken också gör anspråk på dig! Betänk, att jag
håller bådas öde i min hand, att jag är vanvettig, det är
ohyggligt, att jag kan låta dig gå under och att det under oss
gapar en bottenlös avgrund, olyckliga, där jag skall förfölja
dig i all evighet! Ett vänligt ord! Säg ett enda ord! Blott ett
enda ord!
Hon öppnade munnen för att svara honom. Han kastade
sig på knä framför henne för att i tillbedjan uppfånga det
ord, måhända av ånger, som skulle falla från hennes läppar.
Hon sade till honom:
— Ni är en mördare!
Prästen slöt henne med raseri i sina armar och skrattade
hemskt.
— Nåväl, ja! Mördare! sade han. Och jag skall äga dig.
Du vill inte ha mig till slav, då skall du få mig till herre. Jag
skall äga dig! Jag har en håla, dit jag skall släpa dig. Du skall
följa mig! Du måste följa med mig, i annat fall utlämnar jag
dig! Du måste dö, mitt vackra barn, eller tillhöra mig!
Tillhöra prästen! Tillhöra avfällingen! Tillhöra mördaren!
Från och med denna natt, hör du det? Seså, till glädjen!
Kom! Kyss mig, dåraktiga flicka! Graven eller min säng!
Hans ögon gnistrade av raseri och smutsigt begär. Den
unga flickans hals rodnade under hans liderliga mun. Hon
kämpade förtvivlat i hans armar. Han betäckte henne med
kyssar.
— Bit mig inte, avgrundsande! ropade hon. O,
förhatliga, giftiga munk! Släpp mig! Jag rycker av dig ditt gemena
gråa hår och kastar det nävtals i ditt ansikte!
442
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
