Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom att falla till föga, betala de skatter, som pålades dem, eller
uppgå i den segrande folkstammen. Men ofta gällde det vara eller
icke vara, och då tvungos även de fredliga lapparna att göra
motstånd. Så t. ex. berättar Sjögren: »Uti Tjermas eller Termes i
Kuola-järvi skall fordom funnits en stor Lappby, som sedan blifvit utrotad
efter det uti nejden deraf ett så stort slag gått för sig, att armstjocka
trän simmat i mördade Lappars blod». Man kan knappast tänka sig,
att detta blodbad försiggått utan föregående strid. Det är sannolikt
sådana berättelser, som föranlett Olaus Magnus att yttra: »Ehuru
Finnmarken af ödet förlagts till ett rått och kallt luftstreck,
frambringar det dock kraftiga och modiga män, hvilka i krigstider
manligen värja sig mot sina fiender».
Även bland lapparna finnas individer med våldsamt och obändigt
sinnelag. I vad mån dessa måhända varit bastarder är svårt att
utröna.
Den utmärkte iakttagaren Petrus Laestadius skriver, att
lapparna förr brukade »öfva sig att fäkta med sina långa
vandrings-stafvar af björk». Engång hade en hetlevrad lapp »fäktat med den
häftighet, att han slagit ihjäl en man».
Samme författare beskriver de »saturnaliska scener, som
utspelades på Arieplog-marknad den tiden, då brännvinet ännu flödade i
Lappland: — Man möter en, som man misstänker hafva någon
gång stulit en rehn af sig, en, af hvilken man blifvit skylld för tjuf,
med hvilken man haft eller har sak i afseende på rehnbetesland, en,
som man med ett ord är ovän med. — Från ord skrides snart till
ger-ning. Man slåss, såsom fordom hjeltarne vid Troja; bittra eller
försmädliga ord föregå, åtfölja och efterfölja striden. En blodig näsa
gör ofta slut på campagnen.»
Den norske lapp, som engång sköt ett skott efter Linné och som
lätt hade kunnat vålla, att Sverige aldrig blivit botanikens
hemland, måtte ha tagit den store mannen för en rymling eller en dåre,
som gick och plockade något så onyttigt som gräs och blommor,
samt ha avlossat sitt skott i skrämsel.
På 1880^-90-talet levde på Ketomella i norra Kittilä en sinnes-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
