Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Boskapsskötande nomader bruka bliva fredliga och även
lapparna ha utvecklats till »fromma herdar», om de överhuvudtaget
någonsin varit synnerligen vilda.
Hämndlystnaden är kanske det enda drag av en tidigare
obändighet i lynnet, som ännu sitter kvar hos dem.
»För omkring hundra år sedan hade», berättar Karl-Erik
Forss-lund »en norrman stulit varstans, då lapparna togo fast honom och
hade honom en tid på en holme utan mat. Men så överläde man
och beslöt döda honom. Han jagades ut på en udde, och lapparna
började skjuta på honom. Han tog av sig alla knivarna och bad om
nåd. Då gick Sjul Tomasson fram och stack sin kniv i bröstet på
honom.»
Det är dock rätt egendomligt att en egenskap, som i synnerhet i
skönlitteraturen framställes som specifikt lapsk, nämligen
hämndgirigheten, så sällan framhålles i mera vetenskapliga och
vederhäftiga skrifter. Vi kunna därav icke draga någon annan slutsats än att
lapparna äro varken mer eller mindre hämndlystna än andra
folk.
Märkligt är ock, att det skarpaste omdöme vi i detta avseende
ha till hands härstammar från den eljest så lappvänliga
Demant-Hatt. »Det är icke ovanligt», skriver hon, »att (försmådde friare)
hämna sig på flickan och hennes blivande man genom att dräpa
hennes renar—hemgiften; intill hundra renar kunna på så sätt
mista livet».
Men medvetandet om att brottet kräver försoning synes redan
tidigt ha varit vaket hos lapparna. »Om en begått både hor och
mord eller någon annan grof förbrytelse, så mena de det bör allt
wara förgätit och förglömt, då de med en tjenlig wedergälning
kunnat tilfridställa wederbörande målsegare eller angifware. —
Sådana missgerningar, som ej komma an på någon skada til deras
egodelar, äro de benägne att dölja med hwarandra —, men
häremot tjufweri, woldswerkan och annat sådant pläga de ej så gerna
dölja, så framt ej en tjenlig förlikning dem emellan i godo blir
träffad», skriver Högström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
