Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rode skriver: »Lapparna visa munter livlighet, och denna yttrar
sig på ett mycket stojande och stundom något besvärande sätt, i
det de ideligen låta munnen löpa.»
Grape, som vid 19-de århundradets ingång var kyrkoherde i
Enontekis, talar om sina sockenbors »muntra pratsamhet, som ofta
öfvergår till lättsinnighet.»
Skiöldebrand, som reste med Acerbi, påstår, att »man har
observerat, att lapparna äro jordens mest pratsamma folk; och då man
ihogkommer, att dessa vildar ha högst ringa begrepp om saker
och ting, så kan man icke begripa, vad de kunna sladdra
om.»
Detta har dock Jacob Fellman begripit: »Lappens temperament
är», säger han »sangviniskt–––Lappens glam och munterhet äro
förenade med lättsinne, dock ej osedlighet –––––Sysslolösheten
bereder Lappen ingen ledsnad. Han är sällskaplig och besöker ofta
sina grannar.–––- Långt efter midnatt fortfar man med prat och
skämt, som dock, om man stannar i kåtan, sker med låg röst.––––
Utsjoki Lapparne äro ett stillsamt och fredligt folk, tillfredsställt
med sin lott.––-Hos Tanaelfslapparne äro glädje och munterhet
ingalunda sällsynta. De äro lifligare än Enareboarne och mera än
dessa fallne för att besöka hvarandra. Tiden fördrifves då af de
äldre med glam och tomt prat, af de yngre med att springa, klifva
och brottas.–––Till sitt sinnelag äro Enarelapparne lugna och ej
så pratsamma och lifliga som Finnmarkens Lappar, hvilka ofta
skratta åt ingenting och derföre beles af Enarebon.»
Och äfven P. Laestadius har förstått dem, då han säger: »Vid ett
gladt samqväm utgjuter hvar och en sina känslor i sång. Den ena
faller ofta den andra om halsen, så hålla de hvarandra omfamnade
ofta länge, tala och svara hvarandra med sång, gråta understundom,
af sorg eller glädje, eller båda blandade: menniskan framlyser helt
oförborgad.» — »Intet kafferep kan vara mera högljudt än någre
Lappar kring elden i en kåta, då de nyss träffats.––-Till följd af
sin munterhet äro Lapparnas större samqväm, bjudningar och kalas
glada äfven utan bränvinets bruk, och man förlustar sig vid dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
