- Project Runeberg -  Inledningsvetenskapen till den Heliga Skrift /
218

(1872) [MARC] Author: Martin Gabriel Rosenius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•218

dock på 1600-talet en liflig strid om arten af den
^gräkiska, som i N. Testamentet förekommer. Ar 1629 utkom
nemligen en af Seb. Pfochenius i Amsterdam författad skrift:
Diatribe de linguæ græcæ N. Test. puritate1). Enligt
denna författares mening var gräkiskan i N. Testamentet
den äkta klassiska. Emot Pfochenius uppträdde Thorn.
Gatacker med sin skrift : De Novi Instrumenti stilo 2),
deri han sökte visa, att i N. Testamentet finnas så kallade
hebraismer, och i allmänhet icke ville erkänna N.
Testamentets språk såsom ren gräkiska. Detta var början till
de s. k. Puristernas och Hebraisternas strid, hvilken
fortgick öfver 100 år. Under denna strid blefvo Hebraisterna
mer och mer de segrande, hvartill särskilt skrifterna af
Lightfoot3) och Schöttgenius kraftigt bidrogo.

Man kom sålunda omsider till det resultat, att
gräkiskan i N. Testamentet är en afart, en dialekt af den
genuina. En sådan afart var ock det språk, som, sedan
Alexanders eröfringar, börjat blifva gängse. Detta hade
då med hvarandra närmare tillhopafört de folk. af hvilka
de särskilta gräkiska dialekterna talades, och derigenom
delvis afnött dessa dialekter deras egendomlighet, och
började sålunda, att, såsom ett för alla gemensamt, vara
det allrådande. På denna dialekt skrefs LXX. som också
blef en betydande häfstång för dess allmänna utbredning.
Denna sålunda uppkomna universaldialekt, xom) di àley.mg
kallad, stod visserligen närmast den klassiska gräkiskans
attiska dialekt, men var dock ej heller från de öfriga
dialekterna så väsendtligt skild. Den var dels ett
skriftdels ett talspråk. På vissa orter öfvergick denna xmvr^
diähexvog, genom att i sig upptaga en del af dessa orters

’) "ubi quam plurimis, qui vulgo finguntur, hebraismis larva
detrabitur, et profanos quoque auctores ita esse locutos ad oculum
demoifttratur."

») Lond. 1648.

s) Horæ bebraicæ et talmudicæ. Lips. 1679.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:23:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rmginledn/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free