Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag gick mig ut i lunden, att höra foglasång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
| 7. |
| Det ord jag mig påminner, i Skriften tecknadt är, att ingen ting är sötare, af allt hwad jorden bär, Än wara uti sällskap allt med sin bästa wän, Det will jag ock besanna för Gud i Himmelen. |
| 8. |
| Ty när jag uti sällskap med andra Flickor är, Och sedan eftertänker de dygder, som du bär; Så faller hug och sinne, För allt hwad nöjen är, När jag får i mitt minne, att du mig kärast är. |
| 9. |
| Ja, om jag hade Änglaröst, och tunga utaf stål, Jag kunde ej uttala de stora kärlekssår, Som för den Flickan kära har swidit i mitt bröst, Jag önskar dig den ära, som bor uti mitt bröst. |
| 10. |
| Tänk ej, mitt kärleksinne det bytes om hwar dag, Och älskar både här och där: nej, det är ej mitt lag. Den som till mig bär kärlek, Som är af bästa slag, Den gifwer jag mitt hjerta, till dess jag läggs i graf. |
| 11. |
| Fast jag ostadig warit uti min ungdoms år, Har jag allt fått erfarit, och bättre lärt förstå, Att werlden hon kan lära en yngling uti tid, Att dygd och seder bära, och lefwa stadelig. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
