- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
12

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na en hemskhet. En gammal sjöbuss hördes muttra
något liksom för sig sjelf, om att »det inte betydde godt».

»Jag har aldrig sett sådant der utan att det
kommit något efter, ja! och i går då jag stod till rors, såg
jag en kyckling fladdra på en tråd», försäkrade han.

»En kyckling, Tom?» frågade kaptenen som visade
icke liten förundran. Hvad! har någon af barnen skadat
sjömännens foglar?»

»Nej!» svarade Frank genast och utan att besinna
sig. Vi hafva icke rört någons kycklingar. Jag gick
bara till buren och tog den gamle tuppen i stjerten för
att han skulle se på brödbiten som jag ville gifva honom.»

»Jag menar icke kycklingarne som vi hafva
ombord, utan de kycklingar som flyga omkring oss: »Mor
Cary’s kycklingar», fortfor kaptenen, som med möda höll
sig ifrån att skratta. »Vet ni inte att allt sådant der
tillhör sjömännen, och att hvarochen som gör dem något
förnär, också vållar oreda och ledsamheter för fartyget?»

»Nej, Sir!» ursäktade sig Frank, som fullt och fast
trodde att kaptenen ville banna honom. »Jag visste inte
att de tillhörde någon. Jag trodde att de alla voro vilda.»
Marie deremot kände sig hafva orätt. Hon påminte
sig hafva hört om sjöfolkets vidskepelse i afseende på
»kycklingarne» men under behofvet att fördrifva tiden,
hade hon längtat efter att få något att roa sig med,
och hon trodde också att ingen hade sett hennes
metning. Hon förklarade sig med en viss försagdhet.

»Jag fick icke fisken, Sir. Han kom att intrassla
sig i refven, men han kom åter lös, så att jag icke kom
åt honom.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free