Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
des påtagligen af de ständiga slagen på kedjan som han
omfattat, och hade kommit framför sina ohyggliga
kamrater, och vände sig nu mot söder sedan han kommit
ut ur viken.
»Der är Riley’ ö!» sade Robert och pekade på en
lund af höga palmträd som båten nu for förbi. »Och
der är en båt nära land, med en man uti. Ack! om
Riley kunde se oss och komma oss till hjelp! Men —
ingen rodd kan upphinna oss! men - det finnes ännu
ett att försöka; vi skola såga itu en länk; det är ju
möjligt om vi hålla länge ut med att såga!»
»Ja, vi måste försöka allt möjligt!» biföll Harald;
»men», tillade han då han betraktade odjuret, »om det
ville komma upp närmare ytan, skulle jag försöka hvad
en kula kunde göra på dess hufvud.»
De bröto lös en plåt, och började såga. Men
oaktadt all flit, under en timmas tid, hade de blott
slätrifvit en länk, enär den så kallade sågningen ej varit
styrd, utan ref öfver hela ytan.
»Det går inte!» utropade Harald. »Vi komma ut
i öppna hafvet utan hopp att komma hem. Robert, det
är slut med mig, min hand är förlamad! Jag har gjort
hvad jag kunnat. Gud förbarme sig öfver oss!»
Harald hade dittills uppehållit modet på sig, och
till en del på de andra, men då nu också han släppte
efter, bröto alla ut i gråt. Robert gick till aktern der
Marie satt. Frank hade gråtit så länge att han
slutligen somnat, med hufvudet i Maries knä. Flickan hade
efter svimningen bemannat sig med qvinnans styrka —
undergifvenheten och tålamodet. Hon hade likväl hop-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
