- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
84

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bref på honom och släppa honom ur kopplet.» Det
skedde, med den påföljd som i föregående kapitel är
berättadt. »Här är mitt bud», sade hon till brodern, i
detsamma som hon släppte hunden ur kopplet, och tecknade
åt honom att följa gossarnes spår der de framgått. Det
kloka djuret fann nu afsigten — utom dess lysten att
komma till sina husbönder.

Gossarne återkommo omkring kl. 1, och hade med
sig hjortkalfven. Flere gånger hade de varit nära att
lemna honom efter sig, emedan han betydligt hindrade
deras gång, men ändrade alltid beslut. Sedan de gått
halfva vägen visade djuret intet motstånd vidare och man
hemkom mera åtföljd af honom än att han var ledd.

De yngre hörde de ankommandes rop och gingo
dem till möte. Hjortkalfven blef dem en stor fägnad.
De smekte honom mycket, men Marie kom snart tillbaka
till hufvudsaken och berättade hvad som förefallit.
Harald fann då att det varit den röken som han på
morgonen sett så otydligt, och han förklarade nu att den
personen sannolikt hade tillbragt natten på samma ställe.

Robert rigtade kikaren åt den utvisade punkten; der
syntes då intet vidare än en svag rök från marken. Marie
beskref personen och att han släpat sig utåt sandstrecket
sedan hon skjutit. Harald beslöt då att skjuta ännu ett
skott under det att Robert höll kikaren rigtad till stället.
Han stödde instrumentet så att det skulle hållas stadigt,
och tillsade den andre att lossa skottet. »Jag ser
honom!» utropade han. »Han ligger utsträckt på sanden
i skuggan af ett cederträd. Han stödjer sig på ena
armen, och tyckes vara sjuk eller trött. Nu släpar han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0092.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free