- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
121

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121

kalkonerna höllo sig i vissa ekar, livilkas skott voro mjuka
och söta. Han tänkte nu på att fånga en mängd af dem
i fälla, för att sedan hålla dem vid hemmet såsom andra
höns. För detta ändamål trodde han vara bäst att strö
ut lockmat. Han bad Robert följa sig till den utsedda
trakten. Båda hade fickorna fulla med korn och ärter,
som lian utströdde på ett halft dussin platser, på ett
lämpligt afstånd ifrån tältet. Han blekade tillika i träden
för att alltid säkert finna dem.

De hörde nu ljudet af trumpeten, och vände
fördenskull om hemåt. Det var litet oklart först, liksom
Marie icke lyckats åter få munnen i rätta ställningen,
men snart kom en så klar och stark ton att Mars
spetsade öronen och trafvade fort framåt, men under tiden
kom också den andra tonen efter två sekunders förlopp.
»Det var alarm-signalen», sade Robert med förskräckt
röst. Hvad kan väl nu hafva händt? — Nu åter två
korta trumpetstötar med större mellantid. Den förra var
för din räkning, denna sednare är för mig. Det måste
hafva händt något ledsamt!»

De skyndade sig, så att de störtade fram igenom
buskskogen, men hörde ännu en gång det ledsamma
alarmtecknet, åtföljdt af det andra så att Marie tydligt
påkallade endera utaf dem eller båda. De kunde knappt
skynda sig mer än ifrån början; också framkommo de
snart, och sågo, redan på afstånd, Marie som gick helt
lugnt, och Frank sittande invid tältet, med trumpeten vid
sina fötter. Denna stillhet lugnade dem, så att de
hejdade sitt ansträngda springande, samt hemtade åter andan,
men de voro alldeles röda i ansigtet. De började hoppas

6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free