Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
femton alnar ifrån stranden, och fördes svagt af
strömmen. Harald lade genast an och träffade björnen i
hufvudet, men skottet var icke dödande; hon störtade vidare
framåt och började simma. Nu uppmuntrade Harald sin
kamrat: »håll säkert, Robert!»
Robert sköt med en pipa i sender. Björnen sjönk,
men kom åter upp, och mumlade fruktansvärdt, så att
vattnet darrade dervid. Sams bössa var den enda
återstående, och han begagnade den slugt. Han väntade till
dess björnen var nära att slå ramen på farkosten; då
satte han bössmynningen under björnens öra och aflossade
skottet, då besten vände litet på hufvudet. Det skottet
var afgörande; djuret vände sig på sidan och var dödt.
»Det var en desperat strid!» sade Robert och
andades ut.
»Och en rätt dumt företagen», tillade Harald, som
nu betänkte att man kunde hafva användt den sista
timmen klokare, hvilket han ock utsade.
Robert syntes missnöjd. »Svara för dig sjelf; om
det var dumt, var du också den som föranstaltade att
den blef företagen.»
»Jag vet det, och just det berättigar mig att så
mycket mer klandra den.»
»Nå, skona de öfriga då!» förmanade Robert. »Jag
tycker att vi, något hvar, betett oss såsom kallblodigt
folk.»
»Jag har icke satt det i fråga; jag har icke
knotat öfver någon annan än mig sjelf.»
»Jo, du sade att vi voro narrar som företogo en
sådan julfröjd.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
