- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
221

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Under de första tre dagarne hade man fällt den
andra cedern, huggit och urhålkat honom till likhet med
hvad som var vidgjordt vid den första. Då togo de hvar
sitt arbete för sig, och åtskiljdes så att hvardera
arbetade på sin båt, utan att höra yxhuggen från kamraten,
Ett skäl till att arbetet påskyndades var kanske den
regeln att begagna hvarje ögonblick, samt att förskaffa sig
hvila genom ombyte af sysselsättning och handgrepp. Så,
t. ex. då de tröttnade i armen att föra yxan, togo de
till stämjernet och klubban, eller hyfveln, och det var i
verkligheten en hvila, ty andra muskler blefvo i dessa
olika fall ansträngda, medan det blef en hvila för dem
som förut blifvit trötta.

På fredagen kände de sig likväl mattade. Harald
föreslog att de skulle, den dagen, alldeles hvila armarna,
och i stället söka ut passande träd till stänger, master
och åror. De togo nu till bössor och handyxor, samt
kommo först till pomeransträden, der de sågo den gamla
flotten liggande såsom en månad förut. Då de kommo
derifrån till ett ställe som de uppkalladt efter den mängd
sjöfågel de funnit der, gingo de utefter sandstranden till
det första lägerstället, och derifrån hem. Det var den tur
de gjorde, men den var åtföljd af så nyttiga följder att
vi böra något uppehålla oss vid dem.

Medan Robert sökte i en liten lund, såg Harald en
fiskörn som störtade ned i vattnet och kom upp med en
lax, som var tyngre än han beqvämligen kunde föra med
sig till stranden. Harald hade icke ätit frukost, och var
i dess ställe nu hungrig. När han såg den sköna laxen,
frestade den honom. Han sprang emot örnen och ropade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free