Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det längsta som de rimligen kunde antaga. Kompass
hade de redan af gammalt sedan den första olyckliga
båtresan, men de hade också medtagit en sådan ifrån
skeppet.
De fördelade sig så att Harald, Marie och Frank
skulle vara på den ena båten, och Robert med Sam på
den andra. De mindes hvilken kurs de följt på vägen
dit, helst sedan de passerat Rileys ö. De styrde nu
samma kurs omvändt. Deras ljufvaste förhoppning var att
kunna hinna till nämnda ö före mörkret på aftonen. De
ansågo sig hafva skäl till denna förhoppning, då deras
förra båt blifvit loss ifrån sin rysliga fart redan tidigt på
denna sidan ön, och att deras vidare färd varit långsam
under stiltje och tung rodd med den stora båten, hvarvid
seglen föga hjelpt till. Det lyckades dem också, till
deras outsägliga glädje. Denna glädje ökades i hög grad,
då de, efter landstigning på den ön, och uppkomne i
dervarande koja, återfunnit Riley. Riley som de trodde
hafva omkommit på samma gång som Sam blef så
olyckligt förderfvad.
Riley hade legat länge — huru länge visste han
icke, ty han var afsvimmad af stöten från båten. Då
han återfick sansen, hade Sam krupit ifrån honom, och
han, Riley, trodde att bränningen från hafvet åter sköljt
ned honom. Matt och blödande hade han satt sig ned,
men tidigt på morgonen sett ett segel på det nu mera
något stillade hafvet; hade satt upp sin skjorta på en
åra och dermed signalerat. En båt hade blifvit utsatt
och med sjömannadeltagande hemtat honom, och landsatt
honom på hans egen ö, då de i alla fall skulle der förbi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
