- Project Runeberg -  Robert och Harald eller De unga jägarne i Amerikas vildskogar /
236

(1870) [MARC] Translator: Georg Swederus - Tema: Hunting and wildlife
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jade kryssa de ankommande till möte. Det dröjde icke
icke länge förrän de med förlig vind seglande upphunno
honom och kunde helsa. Lyckligtvis hade man att
påräkna fattning af Harald och lugn at Sam, så att seglen
icke försummades. Betagen af glädje måste den
öfverlycklige fadren lemna åt negern att sköta hans båt,
under det att han vexlade utrop af glädje och ömhet med
de kära, som nu blifvit främmande och så outsägligt
välkomna gäster.

Man anlände till bryggan. Der invid var nu
uppbygdt ett båthus, som skymde den glädjedruckna
gruppen. Det blef efter några ögonblick af doctorn tillsagdt,
att de unga skulle dröja, medan han förberedde
frumtimren, såväl sin fru som sin syster (Haralds mor) på den
hugsvalande förändringen, på det att inga nervattacker
skulle komma att fördystra återseendets lycka. Det dröjde
länge — alltför länge för de unga, innan de fingo
signalen från trappan till stället, att nu komma upp.

Efter både förberedelser, sådana som
menniskokännaren och läkaren visste att göra lämpliga, och med
gradvis ökade förhoppningar, hade han fått fruntimrens löfte
— icke att lugna sig — men att icke låta öfverväldiga
sig; men ingalunda ville han hindra dem att gå — att
skynda — sina barn till mötes. Huru starkt de
angrepo sig, voro likväl de unga hastigare, och invid
Rusets trappa slötos de i hvarandras armar, en såsom det
tycktes oåtskiljelig grupp.

Man hemtade sig slutligen, och doctorn, som sjelf
var tillräckligt betagen, uppmuntrade dem nu alla att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:24:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/robert/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free