- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
22

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

22

oi/vcksbrefy351*’

Oullbrand låg på en pall framför kakelugnen och
spann så sakta, som om han fruktat att väcka en
sofvande eller störa sin gamla matmor i hennes tankar»
medan han lät sina halföppna ögon med ett frånvarande
uttryck följa de fladdrande lågorna.

Hastigt såg Lena upp från sitt arbete. Hon var nu
åter den gamla, åttioåriga Rök-Lena, som var beröfvad
alla sina kära, utom den lilla varelsen, som hängde där
i gungstolen lik ett brutet löf. Den gamlas fuktiga
blickar fäste sig stundom vid de slutna ögonen, som hon
visste icke slutit sig af sömn, utan af trötthet —
tanketrötthet ... Hon såg, hur smärtan hade tryckt sin
säregna stämpel på dessa vackra, röda läppar, som syntes
danade för bara leenden.

»Stackars min lilla bleka Magda», tänkte hon, »det
är i sanning en icke ringa börda, hon fått att bära,
som efter bara några månaders äktenskap fick se sin
man för sista gången. Och så kom detta brefvet så
oförtänkt — olycksbrefvet —. Måtte hon blott
kunna böja sig under agan! Gud vet nog, hvad han gör...»

Mor Lena tänkte rätt. Det var en bitter pröfning
för den unga kvinna, som redan förut mistat både far och
mor, att vid bara tjugo àr vara änka. Det hade varit ljusa,
lyckliga dagar, de få, som hon fått lefva tillsammans med
sin sex år äldre man, Herbert Dag — en man, som
var värd en kvinnas kärlek och högaktning, och som
själf hade ett varmt, trofast hjärta att skänka den kvinna,
han älskade. Han hade en tid efter deras giftermål
begifvit sig till ett sågverk uppe i Norrland, som redan
ett halft år varit i patron Ekskogs ägo, där han skulle
hjälpa till med några nya maskiners uppsättande. Han
var en man, som dugde till nästan hvad som helst, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free