Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i viedaste jakt.
25
fina saker törs jag icke röra vid med mina harpiga
fingrar. Hvar har faster Lena sin strumpsticka ? Kan jag
inte få låna den? Men hvar i alla dar har det blifvit af
nystat! Ja, du, din filur! — har du inte tatt’et!»
Ett litet undertryckt skratt kom som ett dämpadt
fågelkvitter från »hennes nåd i gungstolen», när hon såg
den stora, gula katten i vildaste jakt efter det svarta,
rullande nystat, hvarvid han rände upp garnet rundt om
benen på bord och stolar och vågade redan en så
kraftig dust med sin rullande motpart, som om det gäldt
en strid på lif och död.
»Nej, Dina, låt Gullbrand ha det! Han skall väl
något roligt ha i snöyran!»
Både Dina och Lena tyckte, att katten gärna kunde
hållas, efter det roade Magda. Fast hon sörjde med en
mogen kvinnas djupa känslor och utvecklade tankekraft,
satt barnet ännu kvar i henne.
»Hur är det med tankarne i kväll, faster Lena? I är
inte lik er, tycker jag. I drar inte på mun en gång.»
Nej — Lena drog inte på munnen i kväll. — En
förgången tid hade rullat upp sina taflor med sina klart
belysta lifsbilder, sina dagrar och skuggor för hennes
minne, och hon var med hela sin själ återförsatt i det
förflutna.
»Nu, mormor, äro både Dina och katten stilla, och
jag skall sy både solar och stjärnor, bara du talar om
fröken Madeline.»
»Ja, gulle faster, tala om hur det var, när I var ung!»
»Det var inte i går, det...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
