Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tidsandan.
37
»Tror faster, det beror därpå, att vi inte ha någon
förföljelse nu?» frågade Dina.
Gumman satt åter tyst och tänkte.
»Vi kunna ej nog tacka vår nådige Gud», återtog
hon, »att han äfven i timlig måtto öppnat oss en fri
och öppen väg, så vi slippa kastas i fängelse och dömas
som förbrytare för det vi vilja frukta Gud och höra
hans ord. Men skulle jag säga min mening, så tror jag,
att det inte skulle fela förföljelse än i dag, om vi, som
tro på Kristus, ifrade lika eldigt mot synd och värld
och ogudaktighet, som de troende gjorde förr. Det var
ett varnande och förmanande då — ett gny, som säkert
ljöd som en skön musik i Guds och änglars öron, fast
det var en riktig kattmusik i världens och den lede
fiendens öron. Och se, då blef det förföljelse, alldeles
som det står i bibeln, för se, satan fick inte ha sitt i
fred. Men vi äro alltför beskedliga nu och låta de
otrogna vara i fred. Nog synes det mig som förföljelse
och försmädelse hölle mänskan närmare sin Gud och
tröstare mer än de goda tiderna, som verka förslappande
på Guds folks inre och yttre lif. — Men det är väl
tidsandan som är sådan.»
»Tidsandan har väl ingenting att göra med Guds
barn, mormor?»
»Ja, känn efter mitt barn!» svarade gumman
allvarsamt.
Magda satt länge med nedslagna ögon och slet upp
trådarne i en liten sidenbit.
»Mormor», sade hon slutligen och lyfte de sorgsna
ögonen mot gumman, »tycker du, att jag är en sådan
själfvisk och slapp kristen, som du säger?..
»Min lilla Magda, jag har inte sagt detta om någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
