Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
både lögn och sanning.
och lyda, må du tro. Men att fröken lade folkets
fattigdom tungt på hjärtat, det blef jag varse mer än en
gång, och ofta — det vet jag — lade hon ett godt ord
för någon stackare, som råkat i onåd eller på annat sätt
fått det för trångt. Men det hörde til! den gamla tiden,
att folket skulle förtryckas, och ingen eller också ytterst
få grubblade däröfver. Det var i menige mans ögon
ett oundvikligt ondt. Ja — då skulle våra dagars
socialister varit med! Då hade de haft något att skräna
för!»
»Var det då han körde bort Anders Ekskog — han
som for till Amerika och blef millionär?» frågade Dina.
»Hå! — kära hjärtanes, Anders var bara en liten
parfvel vid den tiden. Men du skall nog få höra om
Ekskogarne längre fram i berättelsen.
Jag glömmer aldrig, hur lefvande grannt det var på
Nordanå den andre juni, då vi väntade hem vårt
herrskap. Som en saga ur Tusen och en natt, som unge
baron Uno sade, när han kom och fick syn på
härligheten. Trädgården var som ett haf af blommor, och
äreportar voro resta på flera ställen. Och inne i
rummen, hvad det strålade och blänkte i kronor och
trymåer, och folket stod och hurrade af alla krafter, som
om de varit hjärtans glada, under det missnöje och knot
jäste i deras innersta. Men fröken tyckte de om allihop,
och därför låg det både lögn och sanning i deras
glädjeyttringar.
Och så kommo de stora vagnarne vid åttatiden på
kvällen.
Ni ska’ veta, flickor, att jag var en smula nyfiken
på frökens fästman, och glad var jag, att det var min
skyldighet att vara med de första att gå till vagnarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
