Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
ett kors — en krona.
Men gulle Dina, tag katten ur knäet på mig! Han
är tung som en sten. Och så slutar jag för i dag. Jag
har riktigt talat mig trött, och så behöfver jag räta på
min rygg och sedan krypa till kojs. Jag tänker, att I
fått nog att grunna på tills i morgon kväll, då Rök-Lena
börjar ett nytt kapitel.»
»Vi skulle väl allt gärna vilja höra om faster Lena
fick frid med Gud snart», önskade Dina.
»Ja, det hörer till nästa kapitel. Gå nu och laga,
att vi få oss litet kvällsmat, du, Dina, så sofva vi på
saken tills i morgon.»
Ja — lilla Magda hade fått nog att tänka på för
många, långa natt-timmar. Det hade blifvit en vana hos
henne — följden af hennes nervösa öfverretning — att
ligga och rufva öfver sin sorg flera timmar af natten.
Men det var ej hennes egen sorg, som denna natt
upptog hennes tankar. Det var ej bilden af en man,
trofast och älskande, som hon sist såg i blomman af
manlig kraft och en hel värld af öm, innerlig tillgifvenhet
i sina blå ögon, hvilken hon sedan i sin fantasi såg som
ett liflöst, vanstäldt lik under isarne i en af Norrlands
floder. Det var den ljufva bilden af Madeline von
Bie-lertz i ett skimmer af den skäraste renhet, bilden af en
ung, högättad kvinna, med ett varmt, älskande hjärta och
ett skönt yttre, som låter det rent kvinnliga i sin natur
vika för det gudomliga i andens värld, som låter
drömmen om jordisk lycka fara för att vinna — ett kors —
och sedan en krona — — —
Hon var stor i Magdas ögon — och, ack, hur
liten hade icke lilla Magda blifvit! Hur egensinnig, hur
själfvisk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
