- Project Runeberg -  Rök-Lenas stuga : tidsbild tillägnad de unga /
135

(1906) [MARC] Author: Betty Janson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

135

dande striden. Men aldrig nämnde hon något för öfrigt
om, hur hon hade det.

Så en dag, då jag hållit på att vädra och borsta
frökens kläder och stod inne i tamburen med dem för
att hänga in dem i garderoberna, kom en af betjänterna
flygande uppför trapporna, gläntade lite på dörren och
frågade i brådskande ton, om fröken är inne.

’Ja — hvad är på färde?’ frågade jag.

’Grefve Ståhlcreutz kommer åkande i allén. Anmäl
honom, du!’ Och han ilade ner att ta emot.

Men jag behöfde inte anmäla honom ... Fröken
hade hört det in till sig. Så hon såg ut, då hon
öppnade dörren och trädde ut i tamburen! All lifsfärg
hade flytt från hennes ansikte, och hon såg ut som hon
stelnat till, lik marmorängeln, som står på kolonnen där
i trappuppgången.

’Mod, Madeline!... Bed, Lena!’ hviskade hon med
ett svagt försök att le i detsamma hon gick förbi mig
och hastigt kramade min hand. Men leendet stelnade
på hennes läppar, och hon stödde sig hastigt mot
dörrposten, som om hon velat falla i vanmakt. Men så kom
det lika fort en kraft öfver henne, och jag hörde henne
lätt flyga ner för trappan. Och snart såg jag henne
genom fönstret stå nederst på yttre trappan, ljus och
smidig som en andevarelse. O, hvad mitt hjärta slog...
Hur skulle det då icke vara för henne! — Hur skulle
nu detta sluta? ...

Som en raket for grefven ur åkdonet så fort hästen
stannat och skyndade sig emot henne. Hvad han såg
bra och lycklig ut! Hans ögon strålade som stjärnor.
Då jag hörde dem i trappan, öppnade jag omärkligt på
dörren. Han hade sina rum i tredje våningen, och då

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:26:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/roklena/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free