Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lång — icke långsam.
173
gårdar och glittrande fönster ligger liksom drömmande
mellan blå vatten, så ser det ut som en himlens förgård.
Men då ligger det där och rufvar på en hel massa dystra,
hemska, hemlighetsfulla minnen, som äro skrifna med
svart i svart, och i stället för att ha varit en förgård till
himlen, är det som en utsirad sköka, till dess jag bland
allt det svarta får se några lysande ädelstenar, några
ljusa minnen, som kasta sitt skimmer öfver alltsammans.
Men nu har det af denna satans synagoga blifvit ett
Guds tempel, och det får vara, hvad det liknar, en
himlens förgård.
Och nu är klockan half elfva, barn!»
Natten var lång för lilla Magda — men icke
långsam. Som vanligt kunde hon icke mycket sofva. Hon
hade så mycket att tänka på. Sömnlösheten kändes
därför icke så tröstlös, som den ofta förut förekommit
henne.
Hon behöfde vaka nu för att opartiskt bedöma sig
själf, sitt inre, sina impulser och äfven sitt yttre lif i det
ljus, som minnet spred omkring Madeline von Bielertz’
sköna bild.
Hur olik denna bild hon var!
Skulle hon fortfarande förblifva den själfkära,
själfs-våldiga, för hvilka alla skulle böja sig? Skulle hon
fortfarande drifva afguderi med sin sorg och aldrig tänka
på någon annans sorger och fröjder än sina egna?
Var detta likt Madeline?
Var det likt den Herre och Mästare, hvars lärjunge
hon bekände sig vara — som hon sade sig älska och
vilja efterfölja?
Var en sådan kristendom som hennes icke mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
