Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
den glada sidan.
varsamma änkan, som blek och svartklädd sväfvade
omkring kaffebordet där borta.
Hon anade icke, hvad hennes husbonde bar på
fickan — och äfven på hjärtat.
Det hade kommit bref från pastorsämbetet i den
socken upp i Norrland, där Herbert Dag arbetat, att
vid islossningen i älfven liket af den förolyckade
uppflutit och skulle nu skyndsamt föras till närmaste
kyrkogård för att jordas. Det var detta meddelande, som
kastade den mörka skuggan på Ekskogs ansikte denna
ljusa, nylöfvade majdag.
Maria var medveten därom men försökte, att icke
visa sig nedstämd för att icke störa glädjefesten på denna
vackra dag. De fyratio åren hade lagt någonting fast
och stadgadt öfver hennes strålande skönhet och gifvit
henne ett utseende af lugn värdighet.
Hennes äldsta dotter, Viktoria, var alltför upptagen
med småbarnen för att tänka på att njuta af dagens
skönhet.
Mor Katarina Lugn, domaremoran i Storäng, Elins
svärmor, samt mor Lotta i Flodby togo de nyinredda
rummen i skärskådande och slogo sig sedan ner i det
ljusa, inventiöst inrättade köket, för att få småprata med
Dina, som kokte stora kaffekvantiteter i blanka pannor
på den nya spisen.
Otto Lugn med Gertrud och deras svärson, Karl,
kommo långsamt promenerande fram ur skogen, där
trastarne förde en liflig konversation och togo lifvet från
den glada sidan. Den lilla gruppen närmade sig sitt
husbondefolk, och alla blefvo stående framför ruinen
samspråkande, frågande och upplysande, med käpparne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
