Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
uppsättningen af dess utbredare ej de mera bildade
klasserna, men vi se dock snart en annan beståndsdel, företrädd
af Paulus, inmänga sig. Denne säger visserligen själf om
församlingen i Korinthos, att där ej fans »många köttsligen
visa, ej många mäktiga, ej många ädlingar», och ännu i
andra århundradet hånar filosofen Celsus dessa »enfaldiga och
okunniga själar, inskränkta och oodlade andar, inför hvilka
de kristna lärarna gjorde sina konster». Men det hade varit
underligt, om en lära, som i renhet och sedligt värde stod
så högt öfver de religioner, hvilka då voro herskande,
ej funnit någon anklang hos de högre stånden. Att den
tidigt trängde dit, är numera genom de Rossis upptäkter
bevisadt. Vi hafva redan sett huru grafskrifterna i S.
Lucinas krypta i Callistos katakomber häntyda på, att här
medlemmar af slägterna Cæcilii, Attici, Pomponii, däraf
en Pomponius Græcinus, ligga begrafna, ja att man med
en viss sannolikhet kunde sluta till att Lucina, som
anlagt kryptan, ej varit någon annan än den Pomponia
Græcina, som Tacitus i trettonde boken (kap. 32) af sina
Årsböcker omtalar. Enligt denna skriftställare skulle hon
år 58 e. Kr. hafva blifvit anklagad för främmande öfvertro.
»Hon lämnades åt mannens dom; enligt gammal häfd höll
han inför de närmaste slägtingarna ransakning om sin
hustrus lif och heder och förklarade henne oskyldig. Hon
lefde därefter länge i ständig sorgbundenhet. Ty sedan
hennes vänninna, Julia, Drusus’ dotter, genom Messalinas
ränker blifvit mördad, tillbragte hon fyrtio år i ständig
sorgdrägt, i ständig nedslagenhet». Det senaste tillägget
är den hedniska samtidens förklaring af hennes för
densamma ofattliga, kristna väsen.
Af ännu större betydelse för kyrkans och katakombernas
historia är det fullt bevisliga inträngandet af kristendomen
i det kejserliga flaviska huset. Vespasianus, den förste af
denna ätt som bar kejsarpurpurn, hade en äldre broder,
Titus Flavius Sabinus. Tacitus skildrar honom som en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
