- Project Runeberg -  Romas kristna katakomber /
77

(1881) [MARC] Author: Julius Ebbe Centerwall
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och dennes diakons, Laurentius, som enligt legenden på
stadsprefektens uppmaning att utlämna kyrkans skatter
begärde betänketid och använde denna att samla alla den
romerska församlingens fattiga, hvarefter han framhade dem
inför prefekten såsom kyrkans skatter.[1]

Valerianus blef 260 tillfångatagen af perserna, och hans
son, den lättsinnige och svage Licinius Gallienus, som förut
varit fadrens medregent, besteg tronen såsom ensam herskare
(260—267). Samma år utfärdade han ett edikt, hvari han
befalde att förföljelserna skulle upphöra, att alla heliga
platser skulle återlämnas åt de kristna, följaktligen äfven
katakomberna, och att de kristna församlingarna skulle hafva
rätt att hålla sin gudstjänst, utan att någon finge oroa
dem. Kyrkan hade härmed första gången blifvit erkänd af
staten och till yttermera visso stäldes ediktet till
Dionysius, biskop i Roma och kyrkans öfriga biskopar.
Gallienus’ edikt hade laglig kraft ända till 303, men man satte
sig ej sällan öfver det. Så finna vi under dessa fyrtiotre
år ej sällan martyrer. De kristna litade föga på fredens
bestånd och fortsatte sina arbeten i katakomberna för att
bereda sig tillfälle att i farans stund begagna dem som
gömslen och, om de dit blefve förföljda, kunna undkomma
genom hemliga utgångar. Det har påståtts, att Gallienus’
efterträdare, Domitius Aurelianus (270—275), varit betänkt
på att utfärda, ja verkligen utfärdat ett edikt mot de
kristna, men att hans död förekommit dess utförande.
Närmare undersökningar hafva väl blottat oriktigheten af detta
påstående, men Eusebius’ ord, att man allmänt tillskref
honom denna tanke, visar dock hvad de kristna ansågo sig
hafva att vänta af honom. Samma författare beskrifver
hvilken väldig utbredning den kristna tron fick under
denna tid; öfveralt visade sig de gamla kyrkorna


[1]

Stabant catervæ pauperum
Inculta visu examina.


                Prudentius, Peristephanon II. 179, 180.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:04 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romaskris/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free