Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de kristna kallade det. Ty detta är en af de väsentligaste
olikheterna mellan anhängarna af de gamla lärorna och
den nya att, medan de förra kalla grafven för en evig
boning, domus æterna, och om döden använda uttryck, som
antyda, att de ej vänta sig något där bortom — vi
påminna om situs, positus och compositus — äro de senare
ytterst nogräknade med att begagna ord, som andas
återuppståndelsens förhoppning, såsom detta depositus, hvars
mening vi redan ofvanför (sid. 8) förklarat, dormit in pace,
han sofver i ro, dormitio och koimeterion, sofkammare, om
själfva griften. Snart vågar, ehuru i början endast
förstulet, en klagan eller ett loford sig fram. En liten flicka
kallas »en oskyldig själ» eller »en sveklös dufva», en man
»ojämförlig» och så vidare. Så småningom, från femte
seklet, utbilda sig bestämda formulär, olika för olika delar af
västerlandet, och grafskrifterna blifva lika fadda,
öfverlastade och smaklösa som den senromerska literaturen. På
dessa olika utvecklingsskeden hafva katakomberna bevarat
många prof, som just med anledning af den jämförelsevis
större lättheten att bestämma deras ungefärliga ålder för
den kristna inskriftskunskapen äro af största värde.
I afseende på det rent yttre materialet äro de kristna
inskrifterna af alldeles samma beskaffenhet som de
hedniska. De äro antingen inhuggna i sten och graverade i
metall, eller målade med färg eller bläck,[1] dipinti, eller
slutligen med nageln, en spik eller knif och dylika
skrifredskap inristade på stenen eller i murbruket, graffiti. De
bokstäfver, som begagnas å det första slaget af nu nämnda
minnesmärken, tillhöra den så kallade kapitälskriften eller
hvad vi i allmänhet nämna den stora latinska stilen. En
särdeles vacker art af kapitälskrift är den damasiska, om
hvilken redan varit fråga. Ju längre ned i kejsartiden man
kommer, dess oftare finner man uncialskrift, hvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
