Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romas kristna katakomber.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en tillstymmelse: den kämpande församlingen älskar ej att
försänka sig i betraktelser af sina och sin mästares lidanden;
hon ser med segerviss förtröstan framåt till den tid, då
mästaren skall igenkomma — att så skulle ske, väntade
man under kristendomens första tider dagligen och
stundligen — och den stridande kyrkan blifva den triumferande.
Först efter Constantinus börja dessa skildringar af
trosvitnenas kval, som, utmålade alt gräsligare och gräsligare,
utgjorde medeltidens vällust. Det finnes dock måhända ett
enda undantag. De Rossi [1] ser i en märkvärdig fresk, som
han upptäkt i S. Callisto, en skildring af domen öfver de
båda martyrerna Parthenius och Calocerus. På en
upphöjning står en man, iklädd en purpurbrämad tunika;
allvarlig och hotande vänder han sig till två personer, som
bida framför honom. Bakom hans rygg aflägsnar sig med
missnöjd min en bekransad person. De Bossi vill i den
först nämnda mannen finna en domare, måhända kejsaren
själf, i de framför honom stående de båda ofvan omtalade
martyrerna, som underkastas förhör, och i den bortgående
en bekransad hednisk prest, som fåfängt försökt förmå de
efter martyrkronan trängtande att offra åt gudarna.
Förklaringen är onekligen sinnrik, men förefaller långt ifrån
säker.
Från dessa allmänna anmärkningar öfvergå vi till
skärskådande af de särskilda konstverken, för så vidt de ej
redan såsom nödvändiga för det sagdas belysning blifvit
framstälda. Vi kunna i detta arbete endast stanna vid
de oftast återkommande eller i annat hänseende
märkvärdiga bilderna och måste nöja oss med att i korthet
omnämna de öfriga. Vi skola i första rummet fästa oss vid
målningarna, därför att de äro vida talrikare än
skulpturverken. Måleriet är i högre grad än bildhuggarkonsten i
stånd att återgifva den kristna religionens innerlighet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
