- Project Runeberg -  Roms katakomber och hvad de hafva att lära oss om den ursprungliga kristendomen i motsats mot hedendomen /
73

(1890) [MARC] Author: Isaiah Benjamin Scott Translator: G. S. Löwenhielm
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skrift», säger Maitland, »har blifvit förstörd, hvad
den förgängliga marmorn angår, men förlusten ersättes
af den odödliga anda, som genomgår det hela. Orden:
’Herren gaf och Herren tog, välsignadt vare Herrens
namn’, komma från grafvarne till örat såsom en af
snyftningar afbruten, men dock fullt begriplig röst. »*)

Denna gamla kristna grafsten påminner oss om
det på våra kyrkogårdar vanliga bruket att sätta
bibelspråk på våra käras grafvar.

Jemför ytterligande följande inskriptioner:

Hednisk:

Cajus Julius Maximus, 2 år och 5

månader gammal.

O obarmhertiga öde, som har din
lust i den grymma döden, hvarföre
blef Maximus så plötsligt bortryckt
ifrån mig, han som nyss låg så
gladt vid mitt bröst? Denna sten
utmärker nu hans graf. Se hans
moder.

Kristen:

Petronia, en diakons hustru, ett

mönster af blygsamhet.

Här lägger jag mina ben; spåren
edra tårar, kära make och döttrar,
och kommen ihåg, att det är
förbjudet att gråta öfver den, som
lefver i Gud. Begrafven i frid den
5 Oktober under Festi konsulat.

På den hedniska inskriften höres knotets och
misströstans röst: den öfver sitt barn gråtande modren
»vill ej låta trösta sig, ty han är icke mer». I den
kristna grafskriften är förhållandet alldeles omvändt;
den sörjande maken och döttrarne tröstas genom
öfvertygelsen, att den döda lefver i Gud’, samt uppmanas
att aftorka sina tårar genom erinringen, att de kristna
ej böra gråta såsom hedningarne, hvilka ej hafva
något odödlighetens hopp, såsom aposteln så skönt
skrifver: »Men jag vill icke, att I skolen vara i
okunnighet, mine bröder, om de afsomnade, på det att I icke
mån sörja såsom de andre, som icke hafva något hopp.
Ty om vi tro, att Jesus har dött och uppstått, så
skall ock Gud likaledes genom Jesus med honom
framföra dem, som äro afsomnade.» (1 Tess. 4: 13, 14).

*) Maitlands »Church in the Catacombs», sid. 14.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:27:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/romskata/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free