Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kvinna och man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett tätt, jag skulle vilja säga okyskt dunkel hvilat öfver
dessa förhållanden, det har ansetts såsom en skam
för kvinnan att erkänna, att hon har behof af mannens
kärlek, af moderskapets fröjder, och de lika smaklösa
som ofinkänsliga epiteten »giftassjuk», »karlgalen», »på
öfverblifna kartan» m. fl., som mannen — och äfven
en stor del af det kvinnliga könet — kastat emot
den kvinna, som hotats af celibatet, visar nogsamt
hvilken cynisk opinion härskat i detta fall.
En förändring till det bättre har emellertid redan
inträdt; kvinnan har börjat förstå, att det icke ligger
någon förnedring i att öppet erkänna, hvad hon förut
dolt under den gamla ungmöns pryda later eller låtit
löpa ut på koketteriets smygvägar: att hennes åtrå
står till mannens kärlek, och att det för henne är en
smärta, en saknad att ej äga den och den ännu
djupare sällhet moderskapet gifver. Den sanningen har
gått upp för henne, att först då blir kärleken en
förnedring, om kvinnan, följande det exempel skapelsens
herrar gifvit henne, släpper herraväldet öfver sin
person, ger lösa tyglar åt känslorna och, då dessa
ej bli tillfredsställda, söker ett eländigt surrogat i den
djuriska driften, d. v. s. begär könet i stället för
individen.
Lyckligtvis går kvinnan i genomsnitt icke på denna
de vilda, lössläppta lidelsernas väg. Hennes väg är
den visserligen branta, men af späda, ädla
kvinnohänder säkert banade väg, som bär till det sedliga
idealets höjder. Hvad hon därunder lider, därom talar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
