- Project Runeberg -  Rosa och Rosita. Lustspel i två akter /
14

(1913) [MARC] Author: Clara Andersen, Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


ROSITA. Vi ha båda mistat våra föräldrar. Vi
äro båda lika mycket i behov av kärlek och ömhet.

ROSA. Stöt oss inte ifrån er, onkel! Älska oss
för edra systrars skull!

STÅL. Kom hit, kära barn! Tror ni kanske att
jag är ett odjur? (Omfamnar dem.) Hjärtligt välkomna
till Sverige! Ni bli snart hemmastadda här, ty ni tala
ju redan svenska så det är en lust åt det!

ROSITA. Onkel får inte glömma att det är vårt
modersmål ocksä!

STÅL. Men så se på dem, Jeannette! Omfamna
dem! Det är ju ett par söta flickungar, båda två!

FRUN. Ja, dig, kära gubbe, känner jag sen
gammalt! Får du bara se ett fagert ansikte, så är du bums
avväpnad! Men med mig är det en annan sak! Jag
tycker nog om att omfamna folk, men jag vill veta
vem det är som jag har för mig!

STÅL. Ja, seså, kära barn! Var nu snälla och
säg vem ni ä’, bara den ena av er, mer vill jag inte
begära! (Till Rosa.) Du är den längsta därför är du
också bestämt den förståndigaste! . . . Säg mig nu
riktigt hur det hänger ihop med den här saken!

ROSA. Vi ha gått ed på att tiga, onkel!

STÅL (till Rosita), Du skrattar, din lilla
skälmunge. Kom och viska det åt mig! (Sträcker fram örat.)

<small>ROSITA</i> (viskar högt). Jag törs inte, onkel!

STÅL. Vi ska ingen skillnad göra på er . . . tvärtom!
Jag skall hålla mera av Maria . . . Maiia skall vara min
ögonsten, Maria skall bo i mitt hjärta, men Isabella
får lov att bo i första våningen!

FRUN. Jag hade tänkt, att medan Isabella intog
den ställning i huset, som hennes förmögenhet
berättigar henne till, så skulle jag få en dotter i Maria,
en snäll och flitig flicka som kunde hjälpa mig med
inomhus förefallande göromål. Men jag ser nu att
jag bedragit mig.

ROSA (smeker henne). Tro inte det, tant! Vi ska
båda hjälpa er, båda vara edra flitiga döttrar . . . och
det skall glädja oss så mycket!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free