Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EMIL. Nåväl då, jag går! . . . Farväl så länge, mina
vackra kasiner! Kom, Ludvig! Vi ska visa att vi ä’
för stolta att tigga om frihet — isynnerhet när vi se
att det tjänar ingenting till! (De gå.)
Nionde scenen.
STÅL. FRUN. ROSA. ROSITA.
STÅL. Det är en vild krabat, den Emil, men ett
hjärta av guld, och den flicka som får honom . . .
FRUN (rycker honom i rocken). Thomas!
ROSITA. Vad blir det med henne onkel!
STÅL. Ja, inte vet jag! . . . Det är ju alls inte
sagt att han gifter sig.
FRUN. Kom, lilla Rosa, så skall jag visa dig
rummen, i vilka du och din kusin komma att bo så
länge!
ROSA. Får inte Rosita också se dem?
STÅL. Åjo, hon hinner nog! Nu kan hon gärna
stanna bär hos mig litet, så få vi två formera närmare
bekantskap med varandra. (Frun och Rosa gå.)
Tionde scenen.
STÅL. ROSITA.
STÅL. Seså, min lilla flicka! Kom nu och sätt dig
här. Du är väl inte rädd för mig?
ROSITA. Jag, onkel? . . . Ånej, jag brukar just inte
vara så rädd av mig!
STÅL. Nå, det tycker jag om dig för! . . . Säg
mig nu, vad tycker du om vårt vackra Stockholm?
ROSITA. Jag känner det inte särdeles ännu, men
första intrycket därav var på samma gång vänligt och
storartat.
STÅL. Jojo, jag skulle tro det! . . . Vackrare stad
finns väl inte i Spanien!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0020.html
