- Project Runeberg -  Rosa och Rosita. Lustspel i två akter /
20

(1913) [MARC] Author: Clara Andersen, Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.


STÅL. Det skall du inte vara, barn! Hon är en
hjärtans god människa, bara du kommer under fund
med henne!

ROSITA. Men hon ser så sträng ut, och jag vet
bäst själv att jag har många fel, men isynnerhet ett:
jag är mycket bekväm av mig. Och när jag nu såg
henne springa omkring så där rask och rörlig tidigt
på förmiddagen, så blev jag riktigt rädd. Det är jag
inte van vid.

STÅL. Å! du vänjer dig nog.

ROSITA. Ja, men i början blir det mycket svårt.
Ser du, onkel! I Spanien är det merendels nästan
omöjligt att röra sig! Jag försäkrar dig, det finns dagar
då man inte en gång orkar spegla sig!

STÅL. Det vore fan.

ROSITA. Ja! Man ligger så här (lutar sig mycket
tillbaka i stolen
) på en soffa och fläktar sig eller blir
fläktad! Känner du till våra spanska solfjädrar, onkel?

STÅL. Det var en fråga! Låna mig den! Tror
du att en gammal kavaljer som jag inte kan hantera
en solfjäder! (Fläktar henne.)

ROSITA. Så där! . . . En liten smula långsammare!
Den skall flyga lätt som en fågel och alltid i takt!

STÅL (fläktar). Är det bra så där?

ROSITA. Charmant! . . . Du fläktar riktigt som en
gammal duenna! Ser du, onkel, på det här sättet
ligger man nu hela den varma tiden utav dagen!

STÅL. Jaså, man gör det? Nå, hur länge varar
den varma tiden då?

ROSITA. Ja, ser du onkel, det är just olyckan att
den varar från om morgonen tills solen går ned.

STÅL. Hm! hm! . . . Men så var du väl desto
flitigare om aftnarna?

ROSITA. Det var jag. Då dansade jag Bolero och
Cachucha så länge jag förmådde röra mig!

STÅL. I så fall, kära barn, vill jag hoppas att du
är den som jag tror dig vara, ty annars lär du få litet
krångligt att slå dig igenom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:28:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rosarosita/0022.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free