Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lilla Helga — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ty hon ropade oupp-hörligt: »Kakakakakak!» Och
den gula hönan sade: »Kluck, kluck, kluck!» Men
de små kycklingarna, de kände icke igen mig,
de sade alldeles ingenting. Men så vackert de
plockade upp brödsmulorna! Till sist kommo
ankorna och sade: »Raap, raap, raap!» Men dem
fick jag lov att jaga bort, för de ville sluka allt
och voro alls icke beskedliga.»
Modern kysste sin lilla flicka och sade: »Ja,
var nu alltid snäll och flitig, så att du var dag
kan få hälsa på dina höns.»
2.
Följande dag fick Helga tillfälle att visa,
att hon var ett snällt barn. Det var söndag.
Helga hade på sin födelse-dag fått en liten
teservis, som hon fick begagna var söndag. Det
var en svart bricka med förgylld kant, och på
den stodo sex par nätta, vita koppar med blå
kanter, en te-kanna, en grädd-skål och en
sockerask; ja, en kaffe-kanna fick hon också, allt vitt
med blå kanter.
När Helga hade druckit, diskade hon själv
sin kopp och sina kannor. I början satt hennes
mor bredvid och såg på, men när Helga förstått,
huru hon skulle bära sig åt och huru försiktig
hon måste vara, fick hon ensam sköta
allt-samman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
