Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lillis julafton — efter norskan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på dem, så att de icke kunde se någonting, och
den skarpa vinden ven och skar dem i ansiktet.
Alf sväljde de två nästa tårarna, som ville fram,
och travade duktigt på, men han blev ändå allt
längre och längre efter, och Lilli gick ifrån
honom.
»Skynda dig, Alf, skynda dig!» ropade hon
utan att se sig om. »Jag kan ej vänta på dig
längre. Du hittar ju vägen hem, så att du kan
komma efter. Men du får skynda dig, om du
vill se julgranen!»
4.
Alf halkade på den frusna snön, föll och
arbetade sig upp igen, och så bar det i väg med
förtvivlans fart. Nu kom han in i skogen, men
där var det ändå mörkare under träden, och
vinden tjöt mellan dem. — »Lilli, vänta på mig,
vä-änta på mig!» snyftade han. »Lilli, var så
snäll och vänta på Alf!» — Men Lilli hörde icke.
— »Jag har något att säga dig, vänta, jag har
något att säga dig!»
Han såg icke längre Lilli. Han stannade
och blev stående. De mjuka snö-flingorna hade
blivit is-bark; de stungo hans kinder och ögon.
Han kunde icke längre se vägen, och han
såg icke heller himmeln. An satte han sina
blå-frusna fingrar i munnen, än i håret, men han
kunde icke få dem varma. Kängorna voro lika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
