Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kungen och mjölnarens Pålle — folksägen, berättad av A. Segerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omkring, och innan kvällen kom, var han nära
ett kvarter smalare, ty nu levde han inte utan
bekymmer längre.
I kvarnen fanns en dräng, som hette Pålle.
Han var inte mång-ordig av sig bland kamrater,
och därför trodde folk han var dum. Men det
var inte Pålle. Han tänkte mycket, han, och
då kan inte tungan gå så fort som fötterna på
en travande häst.
Nu kom Bengt ned i kvarnen. »Ack, jag
olyckliga människa», suckade han, »oj, oj! Vad
skall jag ta mig till!»
»Vad är ni ledsen för?» frågade Pålle.
»A, fattige jag, det är så illa, så illa!» sade
Bengt, och så talade han om hela händelsen
med kungen.
»Ä, var det inte annat!» sade Pålle. »Jag
skall resa i ert ställe, om ni vill. Kungen har
ju aldrig sett er och kan inte veta annat, än att
det är ni, som kommer!»
Nu blev det, som om en hel mjöl-säck
fallit från bröstet på Bengt, och han tog Pålle i
faran och lovade guld och gröna skogar, om
han kunde åtaga sig färden till slottet.
Följande morgon drog han i väg till
slottet, och där satt kungen på sin tron. Han såg
genast, att Pålle var en mjölnare, och trodde,
att det var Bengt. För att strax göra honom
förlägen hade kungen befallt den lärdaste herrn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
