Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sagan om den stora jätten Bam-Bam och feen Viribunda — av Alfaro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stora gamen hade sönderslitit och uppätit prins
Florestan.
Men den, som icke kunde tro, att den lille
prinsen var död, det var Toto. Han sörjde
djupt sin vän, men han var viss om, att han
var i livet och skulle kunna återfinnas. Han
gick upp till konungen och bad om lov att få
lämna fåren och draga ut och leta efter prins
Florestan. Och konung Basilius smålog sorgset
och gav honom tillstånd därtill.
Toto hade hört folk säga, att de, samma
dag som prinsen försvunnit, sett en stor fågel
flyga öster ut med något i näbben. Och Toto
begav sig öster ut på sin spanings-fård.
Han hade färdats i många dagar, då han
en afton, medan han gick genom en hög och
susande skog, fick se en gammal man, som
vandrade före honom på stigen och bar en
vattenkruka. Krukan tycktes vara tung, och den
gamle gick med stapplande steg. Toto skyndade
fram och erbjöd sig att bära krukan. Gubben
tackade, och Toto, som var stark, fastän han
blott var åtta år gammal, bar krukan till den
gamles lilla koja, som låg inne i skogen.
Då de kommit dit, inbjöd den gamle
mannen, som var en from eremit, Toto att ligga
hos honom över natten. Och på eremitens
frågor berättade sedan Toto, vad som var mål och
ärende för hans långa vandring. Då sade gub-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
